Operationsdags

Efter flera månaders väntan ringde telefonen. När jag svarade presenterade sig en trevlig kvinna i andra änden. Hon berättade att hon hade ett operationsdatum att erbjuda mig om jag fortfarande var intresserad. Jag minns att jag blev kall som is. Självklart sa jag. Till min förvåning var det rätt så snart så jag blev samtidigt stressad eftersom jag visste med mig att jag ville ha tid för att förbereda mig mentalt inför både pulverdieten och operationen. Dock hade jag ju väntat så länge på denna dag så jag tackade henne så mycket och satt kvar på stolen med en mängd tankar i huvudet. Nästa dag började jag räkna på hur mycket pulver jag behövde beställa hem och vilka smaker jag ville ha. Som tur var hade jag tidigare provat många av de olika märken och smaker som erbjuds idag så jag var rätt säker på vad jag trodde att jag skulle klara att äta i en månad. Det blev mest jordgubb, banan och choklad. 

Pulverdiet i 4 veckor

Kvällen innan "flytstart" var jag otroligt taggad på min kommande frukost, lunch och middag. Faktiskt, hela den första veckan på pulver var väldigt positiv och fylld med energi. Det enda jag kunde tänka på var operationen som skulle komma. Jag målade upp en bild av livet som smal och problemfri. Jag läste olika artiklar på nätet och gastric by-pass. Berättelser från andra opererade, både positiva och negativa. Dagarna rullade på. Jag lagade mat till mina barn men åt min egen ur min shake och fann mig i det. Med dagarna som gick så försvann ju även kilon från kroppen för första gången på många år, vilket var en enorm bekräftelse och motivation. Det kändes som en lång väntan att räkna ner från 4 veckor men det gick enklare än vad jag hade förväntat mig. Totalt gick jag ner 8 kg. 

Natten innan

Jag hade ordnat med boende så dagen innan operationen fick jag skjuts till Mora och fick då sova i en lägenhet tillhörande lasarettet. Jag var nästan euforisk på parkeringen där jag blev avsläppt. Jag klev in i ett traditionellt trapphus med trädörrar och skulle leta reda på nummer 7. En trappa upp och sedan följa korridoren till höger lyckades jag lista ut. Nyckeln jag fick i receptionen passade så jag låste upp och öppnade för att mötas av den värsta stanken jag känt i en lägenhet. Hela magen vände sig på mig. Men jag var ju tvungen att gå in ändå eftersom det var där jag skulle spendera natten. Lägenheten bestod av ett mindre vardagsrum och sovalkov. Jag letade efter kök och badrum men det fanns endast en liten toalett. Det visade sig vara en gemensam dusch i byggnaden vilket jag blev snabbt stressad över då jag inför operationen skulle duscha både kvällen innan och på morgonen innan jag gick till avdelningen.  Jag fick ge mig ut i huset för att leta och till slut hittade jag den. Och som tur var, var den ledig både på kvällen och morgonen när jag behövde använda den. 

Operationsdags

Kl 7 anmälde jag mig i receptionen för operation och blev mottagen med en stor portion sjukhuskläder jag fick byta till. En snabb vanlig hälsokoll gjorde de och sedan fick jag ett rum. Jag minns att jag var så otroligt trött så jag bara sov fram till kl 11 när de kom för att hämta mig till operationssalen. Där i korridoren fick jag ligga och vänta i nästan två timmar. Jag kände mig otålig och ville bara få det överstökat. Till slut kom kirurgen och presenterade sig och berättade vad hon skulle göra för ingrepp, sedan rullade de in sängen i ett rum som kändes som yttre rymden med alla lampor och instrument. Människor började rulla in, en efter en. De presenterade sig men jag mindes inte vem som var vem eller skulle göra vad. Till slut fick jag somna för att flera timmar senare vakna upp i ett annat rum bredvid andra människor jag aldrig hade sett tidigare. Jag var dåsig, mådde illa och ville kräkas. Och jag ville bara sova. Människor i sjukhuskläder kom flera gånger och sa till mig att jag var tvungen att gå på toaletten, men jag orkade inte. Slutligen var det bara jag kvar på uppvaket och de strängde rösten till mig och tvingade mig ur sängen så på svaga ben tog jag mig till toaletten. Nästa minne är när jag har kommit tillbaka till mitt rum på avdelningen så jag måste ha somnat om ganska snart. 

Jag stannade på avdelningen ett dygn extra för av någon anledning så mådde jag sämre än förväntat. Jag blev illamående av smärtlindringen och fick då svårt att äta det lilla de ville att jag skulle äta. Min första måltid efter ingreppet var 2,5 dl naturell yoghurt. Men jag blev mätt efter mindre än hälften. Sedan kom det olika slags soppor, varma och kalla, men även dessa var svåra att få ner. Det blev en kämpig start på sjukhuset men jag fick bra hjälp från personalen och nu i efterhand vet jag ju att det blir bättre.