En kryssning till Finland är alltid trevligt och till trevligheterna hör den obligatoriska buffen. Jag kände innan att det kan vara bortkastade pengar för en gastric som inte äter så mycket men upplevelsen är ju den samma. Vi hade valt den sena buffen vid 19:30 så redan där var min mat-klocka lite skev. Men jag hade ändå strukturerat upp dagen med lunch och mellanmål så jag kände mig lugn. När det var vår tur att ta mat så fokuserade jag på kött, fisk och grönsaker, precis som hemma. Dock blev det ju en fullstor tallrik och inte en assiett jag brukar äta på. Jag tyckte att jag skötte mitt tallrik hyfsat bra trots det sug man får av allt det goda man möter.
Jag åt min mat, säkerligen lite för mycket. Jag minns att vi hade en trevlig matstund och mitt nästa minne är att jag ligger med starka magsmärtor i hytten. Smärtorna kom som kramper i intervall och blev bara starkare med tiden. Jag har ingen uppskattning av hur länge jag låg med det onda och försökte vänta ut det av sig självt, men till slut nådde det en gräns jag inte klarade av så vi fick tillkalla personal från båten. Jag minns att jag försökte vara tydlig med att jag har gjort en operation och att jag tror att något är fel. Så det begavs sig mot "sjukhytten" eller vad det kallas där jag fick någon slags undersökning men jag märkte att sköterskan inte hade någon stor erfarenhet av gastric-patienter. Hon gav mig en smärtlindrande spruta som fungerade bra och jag fick åka tillbaka till min hytt. Magen var fortfarande öm och svullen dock, men jag kunde somna och fick ladda om till nästa dags buffé då det var dags igen.
Dagen efter var magen fortfarande öm och svullen, jag såg nästan gravid ut. Det är först nu, i skrivandets stund, sex dagar senare som magen börjar sjunka ner igen, fast inte helt. Jag var inte särskilt sugen på att äta men tvingade i mig frukost och en smörgås till lunch. Jag kände mig nervös över att äta buffé igen utifall det skulle hända igen. Så jag tänkte endast ta sådan mat jag normalt sett äter hemma. Och det gick bättre den gången. Svullnade upp men inte lika ont som dagen innan.
Väl hemma igen så tog jag kontakt med min dietist för att jag kände att jag behövde prata om detta och vad hon kunde ha för tankar kring vad som hade hänt. Hennes gissning var tarmvred som hon trodde kunde ha orsakats av någon konsistens på maten som jag inte brukar äta. Min egen gissning är någon av fisksorterna jag testade, men det får jag ju aldrig veta. Detta scenario vill jag aldrig uppleva igen. Det var den värsta smärtan jag hittills varit med om i mitt liv, men nu vet jag i alla fall vad jag ska göra om det händer igen. Det är min andra ovälkomnade upplevelse jag har haft sedan min operation. Jag vore naiv om jag trodde att allt skulle gå helt smärtfritt så jag har varit förberedd på något liknande scenario men jag var inte förberedd på hur extremt ont det faktiskt kan göra i magen. Så i fortsättningen kommer jag troligen vara mer på min vakt och mer försiktig med mat. Jag har ändå klarat mig bra från komplikationer hittills och så vill jag ha det i fortsättningen.
Lägg till kommentar
Kommentarer