Iden med bloggen från början var att skriva om min viktresa och hälsa vilket i sig ju är viktiga element i livet. Jag gled visserligen in på den psykiska omställningen som sker efter en gastric men hade från början inte tänkt att skriva om psykisk (o)hälsa. Jag har ändrat mig. För mig speglar den psykiska hälsan den övriga hälsan mer än vad som sägs eller pratas om. Jag är ingen läkare eller utbildad inom ämnet så jag kan endast tala utifrån egna erfarenheter och reflektioner. Dock har jag lärt mig att min viktnedgång och min övriga hälsa i stort sett styrs av hur jag mår psykiskt likväl som min psykiska hälsa påverkas av hur väl jag tar hand om min hälsa. Det går alltså inte att utesluta någon av kategorierna för att fundera över sin hälsa. Under många år i mitt liv har jag inte haft balans mellan kropp och huvud vilket har gjort det svårt för mig. Jag har en diagnos som gör att jag får kämpa lite extra för den psykiska balansen men jag har börjat hitta mina verktyg. Vad jag behöver för att må bra. Och det är olika för alla, man måste prova sig fram.
Vinna över sin hälsa
Jag kan ändå verkligen känna ett före- och efter operationen sett till mitt psykiska välmående. Genom att jag fick börja anstränga mig för min kropps skull började mitt psykiska mående hänga med i den resan uppåt. I takt med att jag klarade mer med min kropp så kom även lite mer glädje i hjärtat. Men mycket handlade om att skifta fokus. Kroppens hälsa är så mycket enklare att ta på och se framsteg. Psykiskt välmående är mer luddigt och varierande, det kan vara svårt att säga exakt hur det är. Jag har brottats med min hjärna mycket för att få den att fungera som jag vill men jag har inte vunnit den kampen. Jag har även brottats med min vikt länge utan resultat men nu har jag vunnit över övervikten. Det är mätbart. Jag ser ju på vågen hur många kilo jag har tappat, men det går inte att mäta i hjärnan hur mycket man orkar tänka eller fokusera tex. Men innan operationen har jag inte lyckats gå ner i vikt trots samma vanor jag har idag, och det beror nog mycket på att mitt psykiska välmående då heller inte var i balans. Psykisk ohälsa spelar stor roll och är så otroligt viktigt, men så skamset för så många att berätta om. Men jag har börjat hittat min väg, och den var och är ibland fortfarande otroligt krokig, men numera vet jag hur jag fungerar och vad jag behöver för att må bra. Och det prioriterar jag.
Sömn - svårt och viktigt
Sömnen är något jag verkligen har fått kämpa med i så många år av mitt liv. I perioder har jag slutat att försöka och gett upp, jag har ju ändå inte fått sova ändå. Men som de flesta känner till är ju sömnen vårt viktigaste verktyg för välmående, på alla plan. Jag har gått kurser, sömnutredningar, provat en mängd olika mediciner, träning, rutiner, sett över kost innan läggning, meditation, ja i princip allt man får lära sig att man ska göra för att kunna sova. Idag sover jag okej, jag ska bli ännu bättre på det. Men jag vet vad som påverkar min sömn och vad som är viktigt för mig för att kunna sova. Några hållpunkter jag försöker hålla hårt i är kvällsrutiner. Jag lägger mig ungefär samma tid varje kväll och jag går upp ungefär samma tid varje morgon. Jag äter kvällsmat för att inte lägga mig hungrig. Jag behöver en stunds nedvarvning i sängen för att komma till ro och släppa alla tankar som varit under dagen. Jag ser till att ha varit aktiv under dagen så att min kropp är trött. Det viktigaste av allt, jag försöker inte att lösa några problem strax innan läggdags, det får vänta till dagen efter. Det är inte alltid jag lyckas hålla allt detta och då märker jag av det rätt snart. Så jag får tjata på mig själv, du vet vad du behöver göra - så gör det. Men det är en insikt värt alla sömnlösa nätter.
Hitta sin glädje
Det låter lättare sagt än gjort, och det är det också. Jag har alltid tyckt om att träna. Men de senare åren har det varit svårt med min vikt. Jag har inte kunnat träna som jag vill vilket ju leder till en känsla av misslyckande. Den känslan i sin tur leder till andra känslor som påverkar ens psykiska hälsa negativt. Det finns mycket att säga om de känslorna men just nu vill jag lyfta fram den glädjen jag har funnit i motionen, och känslan av att kunna motionera igen. Sakta men säkert, mer och mer, har jag vunnit över min kropp och mina hinder. Jag har hittat något att längta till och något som känns roligt att göra. Det är det viktigaste. Det behöver inte vara träning som är glädjen för alla, men att just lyckas hitta sin glädje tror jag är en viktig pusselbit för ens psykiska välmående. Som sedan i sin tur kommer att ge bättre balans även till de andra pusselbitarna, exempelvis sömnen. Det är värt att leta efter den, kanske glädjen finns i någon hobby? Jag tycker om andra saker också, tex att skriva som jag göra nu, men det ger inte det där lilla extra jag behöver för att må bra. Jag tror att när man har hittat sin "grej", då vet man. Och då är det bara att köra på det!
Veta vad jag behöver
Det är verkligen inte enkelt för alla. För mig tog det 41 år innan jag klurade ut vad jag behövde ha i mitt liv för att må så bra jag kan i helhet. Det gäller ens livsbild. Vilka mål har jag egentligen? Vad vill jag göra, hur kommer jag dit? Vilka rutiner behöver jag ha och hur flexibel kan jag vara med dem? Hur behöver min kost se ut? Vilka bör jag umgås med och vilka behöver jag inte? Alla saker som påverkar hur ens liv ser ut blir enklare om man vet hur man vill ha det, även om man kanske inte kan leva exakt så, men det bygger en trygghet hos sig sig själv som gör gott för sin hälsa över lag. En vetskap som inbringar ett lugn, åtminstone för mig. Och jag tror även att den ökar ens självrespekt genom att du lär känna dig själv. Det är tillåtet att tänka på sina egna känslor emellanåt, egentligen hellre ofta, men många har svårt för det, jag är en av dom. Jag är dock medveten om mitt behov att tänka på andra före mig själv och jag försöker att hitta en balans i det. När man har varit förälder i 20 år så sitter det i benmärgen att prioritera någon annan först men jag gör inte mina barn en tjänst genom att trycka ner mig själv och låta mig må psykiskt dåligt, det kommer att drabba dem också. Så även om det tar emot försöker jag tänka på vad även jag vill. Jag har mycket kvar att träna på här men bara att jag öppnat den dörren är ett stort steg för mig och jag tror att det är nödvändigt också.
Tagga ner
Vardaglig stress har varit väldigt jobbigt för mig i perioder jag varit ur balans. Alla måsten som tycks bli fler och fler. Städ, tvätt, disk, matlagning och allt annat som står i almanackan. Det är okej med genvägar och att faktiskt skjuta upp vissa saker. Jag har alltid behövt haft ordning runtomkring mig för att ha ordning i huvudet som jag brukar säga. Men att ha varit pedant ha bara lett till inre stress och inget annat. Jag vet inte för vems skull jag måste ha haft det väldigt städat hemma för jag har inte färre vänner nu än förut även fast jag har lite mer damm i hörnen några dagar i veckan eller lite disk som står kvar tills nästa dag. Jag vet såklart att många har svårt att orka med hemmabestyr när man inte mår bra och det kan då göra att man mår ännu sämre. Men då kan det ju vara helt okej att ta emot lite extra hjälp för att komma ikapp så inte en så egentligen obetydlig sak som städ får påverka en negativt. Enklare sagt än gjort det med, be om hjälp, det är starkt. Det är ett kapitel för sig bara det.
I skrivandets stund känner jag att detta ämne behöver jag skriva mer om, vilket jag kommer att göra, men det får bli i nästa inlägg! Hälsa. Det är stort, kropp OCH själ som samarbetar, spännande ämne tycker jag.
Lägg till kommentar
Kommentarer